Brene Brown är forskare inom connection, sårbarhet och kärlek. Hennes arbete har inspirerat mig under flera år och får mig att våga även när jag är rädd och osäker. Eller som hon säger om sin egen kreativa process och skapande "If courage is my value I have to do this!"
Att ta plats på scenen, att stå naken inför en publik med kläderna på och presentera sina idéer och kreativa skapelse är läskigt. Och det är lättare att snacka, att komma med åsiker och feedback kring det andra gör än att själv våga sig ut, att visa upp sig. Och samtidigt känns det livsnödvändigt, för att få visa vem man är på riktigt. Och för mig är det som räknas, alla de andra som också vågar sin in på arenan. För det är när båda parter möts avklädda som sann interaktion och connection kan uppstå. Det är när båda vågar som magi händer allt, annat är fasader.
Eller som Brene Brown uttrycker det i detta briljanta framträdande. "If you are not also in the arean getting your ass kicked, Im not interested in you feedback"!!
Min största rädsla har de senaste åren varit att visa mitt bästa jag. För när jag går in i min storhet då slår det gnistor om mig, jag blir ett glödande kärnkraftverk. Min energi är enorm, min passion elektrisk och mitt skapande flödar. Allt är möjligt!! Samtidigt har jag den hårda vägen fått lära mig att min storhet, enorma energi och livskraft kan skrämma skiten ur människor. Och jag vet redan en hel del av vad kritikerna kommer att säga. Vilka stämplar de vill sätta på mig. Hur det måste vara något fel på mig som presterar så där, hon måste ha en diagnos, vara mano-depresiv för hur skulle jag annars kunna prestera på så hög nivå, med så mycket energi. Det måste vara något fel på henne. och kanske har kritikerna den här gången kommit på nya "sanningar" och etiketter som de vill förmedla i hop om att jag ska stå tillbaka. Det återstår att se. Skillnaden den här gången är att jag är beredd. Och att jag har tränat på att ta skit och att göra det till guld!
För min första rädsla ledde mig till en annan rädsla, den om att ingen kommer att tycka om mig om jag är "för mycket". Så först fortsatte jag att spela liten. Låtsat som att det är synd om mig, spelat offer för yttre omständigheter och människors rädslor. Allt med förhoppningen om att andra skulle tycka om mig, problemet var bara att jag tyckte mindre om mig själv. Jag har därför övat mig i konsten att vara ensam. Att överleva utan skyddsnätet. Att klara mig helt själv. Allt för att jag ska kunna tillåta mig själv att vara den jag är, på mina villkor, med mina regler. Jag har jobbat på att möta mina rädslor så att jag ska kunna gå in i arenan och ta emot såväl jubel som kritik. Den här gången är det annorlunda! Den här gången har jag reserverat en plats för mig själv på scenen, en vacker,ståtlig stol står där väntande på mig och det är dags för mig att ta min plats i strålkastarljuset.
Och lugn bara lugn om du är en av kritikerna, en de som måste söka efter fel i andra människor, den som vill döda andras drömmar och den som aldrig vågat sig in på arenan eller upp på scenen. Jag kommer ihåg dig med och har reserverat extra fina platser för er så att ni kan se hela showen!
Precis som Brene Brown rekommenderar. "Reserve seats for the critics and tell them I see you, I hear you, but Im going to show up and do this anyway."
Comments
Post a Comment