Första gången jag kom i kontakt med en Mormon var när jag reste i USA, vår chaufför som var en fd medlem visade mig det sagolikt vackra templet i San Diego och hade med sig en blå bok i bilen. Han berättade för mig att det var Mormons Bok. Vi han avhandla många filosofiska samtal på vägarna genom USA och det var min första kontakt med kyrkan.
Andra gången var när jag träffade två missionärer på stan i Eskilstuna. Jag var mitt uppe i mitt Supercoachår och de vandrade gatorna i min hemstad för att erbjuda frälsning till människorna. Jag hade varit på besök i kyrkan en gång under 2015 och vi hade haft telefonkontakt under tiden jag bodde och jobbade i Motala. På något konstigt vis hade de en förmåga att alltid ringa när jag hade det tufft och bad om svar på vad jag skulle ta mig till. När jag kom tillbaka till Eskilstuna träffades vi ett par gånger och det var kul att diskutera meningen med livet med dessa amerikaner. Men det var under 2016 som jag på allvar engagerade mig i kyrkan och även lät mig döpas.
Det där med företagandet var svårare än jag hade räknat med, jag hade gjort några frilansuppdrag under 2015 visst, men det där flowet uteblev och det skapade mer och mer frustration speciellt som pengarna från försäljningen av lägenheten började sjunga på sista versen. Det gjorde att jag kände mig begränsad och där blev kyrkan en fristad som gjorde min värld större. När jag hade svårt att ta mig till USA, fick jag i alla fall umgås med människor som kom därifrån och det funkade bra som substitut. Dock var det rätt påfrestande att de hela tiden kom och gick missionären. Under sin tid i Sverige reste de runt och stannade mellan 4 veckor till 3 månader på ett och samma ställe. Jag fick separationsångest varje gång någon lämnade och så skulle man lära känna en ny person. Samtidigt var det en behaglig känsla varje gång jag hade varit i kyrkan. Jag kände mig splittrad. När vi läste Mormons bok blev jag lugn något som kändes viktigt för mig när alla panikkänslorna brottades inom mig. Men samtidigt var jag rädd att bli inlurad in en sekt. Tills jag kände att jag fick två tydliga tecken från Gud. Men innan jag går vidare med detta vill jag ta med er till ett soligt Amsterdam där jag och min syster Emma spenderade en weekend i maj. Vi hade sån tur med vädret och njöt runt bland tulpaner och turistsouvenirer. Emma hade Milton i magen och det var så härligt att få kvalitetstid i denna mysiga stad som jag gärna besöker igen...
Jag hade kommit till kyrkan för att göra slut med missionärerna när jag fick träffa en ny missionär. De fanns 4 missionärer i Eskilstuna och de gick 2 och 2. Just denna dag hade de bytt partners och jag fick möjligheten att träffa Äldste Bliss. När han presenterade sig gick det som en ilning genom hela min kropp och jag tittade ner på mina kristallarmband från märket Follow Your Bliss. Kunde detta faktiskt vara ett tecken från Gud?! Oavsett så hade vi en magisk lektion, anden i rummet kändes så stark och när tiden började gå mot sitt slut hörde jag mig själv säga med stark röst "I command you to be here for my next lasson" Det blev därefter väldigt tyst i rummet, jag blev röd som en tomat och missionärerna hade svårt att hålla sig för skratt. De skulle se vad de kunde göra och vi bokade ett nytt möte för veckan efter. Mötet hade påverkat mig starkt och jag gick hem för att reflektera. Några dagar senare målade jag upp en bild i svart/vitt över mitt liv här i Eskilstuna. Jag kände att jag hade misslyckats och att jag satt fast trots alla mina försök att göra bra saker. Så jag bad till Gud och sa att om han hade en bättre plan än min var jag villig att följa den framöver. Senare samma dag gick jag till kyrkan och blev extra glad när Äldste Bliss var där. De skulle prata med mig om Frälsningsplanen och Äldste Bliss började rita upp en bild om livet innan vi kom till jorden, vår roll i jordelivet och vad som sedan väntade oss efter döden. Det blev en färgglad teckning och så skrev han längst ner i hörnet, The plan of Happiness innan han räckte över den till mig. För mig var detta ett kristallklart tecken på att Gud hade hört min bön och att han här visade mig en bättre plan som skulle leda mig till lycka. Och det var i det ögonblicket jag visste att jag skulle säga ja till att döpas. Därefter gick allt väldigt fort och i början av juni åkte jag till Södertälje med en klänning i vit spets som jag hade sytt själv. Tillsammans med Äldste Bliss gick jag ner i det ljumna vattnet och i faderns, sonens och den helige andes namn döptes jag under vattnet. Det var en sådan frigörande känsla att känna vattnet skölja över hela min kropp i närvaro av kyrkans medlemmar. Det är en av de starkaste andliga upplevelserna jag har upplevt. Efteråt kom jag in i ett duschrum, jag la mig på knä och tårarna bara sprutade. Så mycket känslor och så mycket tacksamhet. Jag var nu en medlem i Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga. Många i min närhet var förvånade, minst sagt, samtidigt mötes jag av nyfikenhet och respekt inför mitt nya vägval i livet, något som jag är väldigt tacksam för.
Senare det året sa jag upp min lägenhet då jag och Nina hade bokat biljetter till USA. Det var nu drömmen skulle slå in och jag skulle flytta till landet i väst. Jag städade ur min lägenhet dagarna förre jul och sedan bar det av till Las Vegas och därefter Utah. Här fick jag möjlighet att träffa alla missionärernas familjer och vi fick möjlighet att fira jul med en familj som har kommit att betyda mycket för mig, Familjen Pfost. Jag fick möjlighet att besöka över 10 tempel och se juldekorationen vid Temple Square i Salt Lake City. Det var verkligen en välsignad jul det året och tillsammans med Nina firade jag nyår med familjen Bliss i det lilla samhället Delta. Vi fick möjligheten att hålla tal i deras kyrka, något som var en mycket fin upplevelse. Därtill åkte vi även till flera National Parker och spenderad fantastiska veckor hos familjen Konold. Tanken var att jag skulle fortsätta mitt äventyr till Kalifornien men orosmoln skapade rädslor kring ekonomin så istället valde jag att återvända hem till Eskilstuna där jag fått jobb på Forever. Jag kände mig rätt besviken då men det skulle visa sig att det jobbet skulle leda mig till en kärlek i världsklass...
Comments
Post a Comment