Det var i somras jag upptäckte Johannes Hansen och hans bok Tought Love. Jag låg på en filt i gräset och lyssnade på honom som ljudbok samtidigt som jag frenetiskt skrev på övningarna han presenterade for mig. Jag började göra efterforskningar på honom och insåg att hans resa på många plan liknade min egen. Intresset för personlig utveckling och sökandet efter något mer samt en vilja i att förändra världen. Att göra den större, inte bara för sig själv utan för så många andra. Så det kändes som ett naturligt nästa steg att boka in sig på hans föreläsningsturné vilket jag gjorde och gav till min syster i födelsedagspresent. Det var meningen att hon skulle vara där också, det kände jag starkt, trots att hon hade lite koll på vem den här unga killen från Dalarna egentligen var. Hon fick presenten i november och föreställningen gick av stapeln i går den 3/3 2020. Så från sommaren och fram till premiären har jag haft tid att förbereda mig ytterligare. Jag har lyssnat på hans podcast och läst hans debutbok Fuck your Fears. Så när vi väl åker till Stockholm har jag förväntningar, höga förväntningar. Och det är med en känsla av pirr i magen som vi går in i lokalen på Playhouse för att ta plats på andra raden och låta showen ta sin början.
När han kommer in på scenen helt klädd i svart känner jag ett lugn i hela kroppen. De nya vita gympaskorna och den lika vita klockan sticker ut och får för mig symbolisera en man som har blivit mästare över sin tid och som är på väg i rätt riktning. ”Det kommer att bli bra”, säger han med ett innerligt självförtroende som känns så självklart. Det blir mer än bra, det blir fantastiskt. För det går djupt och det transformerar på cellnivå. Det är långt ifrån det han säger som spelar roll, det är hans närvaro som skapar förändringen, det är hans resa som inspirera och det är hans stora hjärta som gör skillnad. Om jag ska sammanfatta det så säger han till mig att jag är fin när jag slappnar av och skrattar efter att jag har delat med mig av min utmaning. Och att han i slutet står med öppna armar med uppmaningen att vakna upp. Han lyckas på ett kraftfullt sätt penetrera mitt nervsystem och se igenom min historia som gått på repeat de senaste åren. Där och då vinner han mitt förtroende. Jag vill ge honom min tillit och jag vill ta in de han förmedlar till mig. Men det är så mycket mer än hans ord, det är en energi som ger healing. Det är ögon som möter mig med förståelse och det är ett öppet hjärta som bjuder in mig i en ny värld, med en uppmaning om att ta ett första försiktigt steg in i något nytt. Och jag vet att jag är redo.
Det är så mycket mer än inspiration jag får med mig. För Johannes Hansen utmanar mig att möta mina rädslor bara genom att jag bestämde mig för att sitta framför honom i publiken. Han serverar den där hårda men ändå hjärtliga kärleken som provocerar samtidigt som den transformerar. Han är den där jobbiga jäveln som man ändå tycker om, för att han peppar och för att han vill göra min värld större. Vi skyndar iväg för att hinna med tåget tillbaka till Eskilstuna samtidigt som applåderna ljuder som tack för föreställningen. Jag känner mig som Askungen som springer i trappen för att komma ut ur lokalen innan förtrollningen bryts. På vägen hem är det många tankar och känslor i huvudet med de är svårt att sätta ord på upplevelsen. Och när jag nu vaknar morgonen efter kan jag känna hur djupt hela upplevelsen gick. Jag har svårt att förstå vad som egentligen hände, allt jag vet är att det känns annorlunda. Och med den känslan ska jag tillåta mig själv att slappna av och återhämta mig. Det känns bra och det känns väldigt optimistiskt för framtiden men först ska jag vila…
TACK JOHANNES HANSEN.
Comments
Post a Comment