Så har jag spenderat en hel dag med att vänta på en kram. Men så klart inte vilken kram som helst, utan en helig kram från en Amma från Indien. Hennes jobb är att turnera runt i världen för att från scen i stora konventcenter dela ut kramar. Kanske någon som blir sugen på en ny karriär...
Och jag är inte ensam om att ha kommit hit, tusentals människor köar i flera timmar för att få en kram. För mig personligen ställer detta en fråga om hur svältfödda vi verkligen är på fysisk kontakt. I alla fall efter att ha väntat från 9 till halv 4 på eftermiddagen vara det min tur att gå upp på scen och få min kram, allt var välorganiserat och det gick undan. Amman viskade några väl valda ord till mig på sanskrit, gav mig några blomblad och en chokladbit. Jag hade haft en förhoppning om att detta skulle förändra allt, men det kändes precis likadant när jag gick ner från scenen. Till och med så att kramen jag fick från en av besökarna som jag hade haft ett intressant samtal med kändes mer betydelsefull.
Det var en underhållande upplevelse att vara med om men när det gäller kramar föredrar jag de som händer spontant med människor som har rört vid mitt hjärta. Sådan är jag. Fick dock en stor längtan till att få kramas med nära och kära, så skickar dem virtuellt över Atlanten till alla fina! KRAM!!
Comments
Post a Comment