Att förlåta hur lyckas man med det? Att strycka ett streck över något och sedan gå vidare. När jag växte upp fanns det ett program som hette Förlåt mig. Hit skrev människor som ville be andra o förlåtelse och det överlämnades buketter, fälldes en och annan tår och det blev kramkalas. Många av dessa personer hade varit osams i så många år att de knappt kom ihåg varför de hade blivit osams från allra första början, andra hade fortfarande svårt att släppa en händelse som gick tillbaka flera årtionden.
Att förlåta är att ge sig själv frid. Det handlar inte om att låtsas om att det som gjorde ont inte hände, det handlar om att sluta fred inom sig själv. Om att se kärleken bakom människors handlingar och ageranden och att vända andra kinden till. För mig har jag oftast haft lätt att förlåta andra, svårare med att förlåta mig själv. Då har det oftast handlat om när jag inte vågat säga nej när jag har kännt nej, när jag har slarvat med att ta hand om mig själv eller när jag agerat på ett sätt som varit tvärt emot mina inre värderingar. Att förlåta sig själv är för mig verkligen den stora utmaningen och i och med att jag skriver detta inlägg ber jag om ett mirakel som gör att jag kan lägga det gamla bakom mig och med renad energi gå framåt för att bygga min framtid, utifrån kärlek, harmoni och glädje.
Genom att förlåta oss själva och andra, här och nu, frigör vi negativa energier och kan transformera dessa intill positiv energi som hjälper oss att skapa en ljusare morgondag!
Comments
Post a Comment