Badsäsongen har kommit igång och det kan passa bra med en historielektion där vi tittar närmare på bikinin.
Badkläder, såväl den heltäckande baddräkten som bikinin, har genom årens lopp väckt stor uppmärksamhet. I början av 1900-talet var baddräkten ett prydligt plagg som täckte mer än det visade. Dräkten tillverkades i opraktiska material så som cheviot, kamgarn och flanell. Men utvecklingen gick framåt bland annat med den okonventionella Coco Chanel i spetsen som en förespråkare för en friare badklädsel. Förändringarna som genomfördes innebar ett mer avklätt och vågat uttryck samt nya material, stickat jerseytyg och syntetiska fibrer.
Tygransoneringarna i USA under andra världskriget gav ytterligare en skjuts för utvecklingen tack vare nya krav på kreativa lösningar inom klädindustrin. "The itsy bitsy teenie weenie bikini" skapades av designerduon Jacques Heim och Lois Réard. Detta bombnedslag, uppkallat efter bikinitrollen där amerikanerna utförde kärnvapensprängningar, var ett plagg i bomull med ett kontroversiellt screenprint. Motivet hade inspirerats av tidningarnas förstasidorna om sprängningarna. Minst sagt vågat på så många plan, plagget förbjöds i USA och i många katolska länder. Kanske en förklaring till varför det dröjde innan bikinin nådde ut till den stora massan.
Det var först under 60-talet som bikinin slog igenom med dunder och brak på modescenen tack vare filmindustrin. För genom att förlägga filmernas handling till en strand eller ett poolområde blev det mer legitimt att visa hud på vita duken, allt efter devisen att sex säljer. Det väckte stor uppmärksamhet när Ursula Andress som spelade Bondbrud i Dr No steg upp ur ett turkost vattnet klädd i vit bikini med låg midja. Och så fick den tvådelade badoutfiten fick sitt genombrott.
Comments
Post a Comment